Dammiga minnen...

Häromdagen var det tio månader. Varje 25e känns som en käftsmäll. En spark i magen. Att vakna till en kalldusch. En bekräftelse på att ännu en månad har passerat trots att jag helst skulle vilja spola tillbaka tiden eller stanna helt upp. Har skrivit förut - hur det känns som både igår och som ett annat liv som Jonas fanns här. Det känns så fortfarande. Förvirrande minst sagt. Tittade nyss på filmen från begravningen. Alla minnena dom lever ju inom mig så på ett sätt så känns Jonas så nära - för minnena när jag hela tiden. Precis som man plockar fram favoritboken ur bokhyllan och omsorgsfullt blåser av dammet. Så gör jag med mina minnen. Ofta. Omedvetet. Men ibland så slås jag av att tiden gått så fort! Att det faktiskt är nästan ett år sedan vi pratade med varandra... Ett år sedan jag hörde det där underbara smittsamma skratten... Då tror jag att jag ska gå sönder. Hur ska jag orka ett helt liv utan en av mina bästa vänner? För faktum är att Jonas blev en av dem... Vi var inte så lika men vi kände ändå varandra så väl. Ingen kunde få mig så arg men jag inser i efterhand varför - för att få personer tagit sig så djupt in i mitt hjärta. Få personer kunde också få mig att skratta så som Jonas.. Åh vad tomt det är ibland. Och det värsta utav allt är känslan av att han tynar bort ifrån mig. Inte på samma förkrossande sätt som när vi satt vid hans sjukbädd och han bokstavligt tynade bort för varje mer avlägset hjärtslag - utan minnet av honom. Ibland känner jag att livet bara rullar på och som att Jonas aldrig fanns. Jag HATAR den känslan. Det känns som taget ur en film á la "tillbaka till framtiden" att nuet förändrar tidsuppfattningen så att personer ens liv kretsar kring börjar blekna, tyna bort. Bli genomskinliga. Jag vet att jag aldrig kommer låta det hända men känslan finns ändå där. Tankarna snurrar... Var allt en dröm? Fanns han över huvudtaget i mitt liv en gång? Det är de gångerna jag är tacksam att jag ändå har så många bilder, och så många minnen i mitt minnesbibliotek som jag kan plocka fram och blåsa av...