Påsken..

Jag har lite svårt för vad påsken blivit. Påskkycklingar, gula fjädrar, ris och diverse annat krafs som ska pryda huset till påsk.. Hmm... Nästan värre en julen. Då vet jag iaf var traditionen om jultomten och lucia kommer ifrån även om jag ärligt talat är emot att dekorera huset med småtomtar så här blir det änglar istället. Men kycklingar nja.. Min okunnighet får mig att ställa mig frågande till dessa påsktraditioner. Dessutom är ju påskmaten bara en repris av julmaten och julmusten ometticketerad.. :) Det enda påskpyssel vi har här är en bukett gula tulpaner, en planta med påskliljor och en bukett påskliljor.. :) Mer "påskpyssel" än så blir det inte i år.

Men även om jag är emot vissa påsktraditioner så är jag verkligen inte emot påsken. Påsken är den viktigaste högtiden på året. Igår gick jag påskvandring på stan. Man skulle gestalta Jesus sista dagar i livet och hans väg till avrättningen. Det är på grund av denna Jesus jag är kristen. Det är inte fråga om en religion för mig. Jag kunde lika gärna vara buddist eller kanske ännu troligare muslim om det handlade om en religionstillhörighet. Det finns många människor som är besvikna på kristna och på kyrkan. Det är inte heller på grund av dem jag är "kristen". Ingen människa är perfekt, vare sig "predikant" eller "lekman". Ingen kyrka är perfekt. Jag är inte heller perfekt så det är ju skönt att veta att man inte är ensam i båten om sin operfektionism. Henrik är inte perfekt, min pappa är inte perfekt, min pastor är faktiskt inte heller perfekt e.tc. Varför hänger jag då kvar i mitt äktenskap, i min familj och i församlingen? Därför att jag älskar dem ändå! Och även om jag tror att kyrkan ändå uppmuntrar oss till att bli bättre människor (vilket i sig är ett tillräckligt bra svar för att stanna) så känner jag att kyrkan ger mig så mycket. Alla gamla tanter och farbröder som kramar om en, är glad att man är där, ber för en och som kan dela med sig av sin levnadserfarenhet till mig. Detta är bara några fördelar med kyrkan men inte orsaken till att jag går dit. Jag går dit för att där hittar jag andra människor som älskar min Jesus. Det hittar jag inte på så många platser annars. Jag tror det är väldigt svårt (näst intill omöjligt) att leva som en egen "ö" i sin egen kristendom. Att sedan skylla på att kyrkan inte är perfekt för att slippa gå dit? Tja... Men vart går man då istället? Är det en bättre plats för att växa i tro?

Visst växer man i tro av att gå i kyrkan. Det står i bibeln att tro kommer av predikan. Alltså måste man höra Guds ord för att kunna tro det. Ganska logiskt. Men min tro är inte en söndagstro utan en tro jag har med mig varje dag. Jag känner mig ofta närmre Gud under en skogspromenad än i kyrkan. Då är det bara Gud och jag och jag bara bubblar av glädje och lycka till min skapare.

Varför kan jag då bubbla av sån lycka? Jo på grund av vad Jesus gjorde för mig en påsk för länge sen. På den tiden så var det ganska svårt att bli "frälst". Det var regler och lagar som gällde (en del tror att det är så fortfarande men haka på) för att säkra en plats i himlen. Men som vi redan har konstaterat så är ingen perfekt och dessa lagar var svåra att följa. När man "syndat" och gjort det som var skadligt för en själv och för andra enligt dessa lagar offrade man olika saker, främst djur för att "blidka" Gud och få förlåtelse för sina synder. Men om man då är som jag, en ofullkomlig människa, så blir det under en livstid en hel del offer. Många hade svårt att följa alla lagar och därför bestämde Gud att sända sin Son Jesus till jorden. Han kom och levde som en bland oss (eller tja våra förfäder) och han var oskyldig. Han klarade av att följa alla de lagarna som krävdes. Men för den sakens skull var han inte frestad. Det står i bibeln att han var frestad och prövad i allt liksom vi men utan synd. Därför kunde han, Guds son, bli det offer som kunde ta bort hela världens synd eftersom han var perfekt och inte hade synd i sitt liv. Vad är då synd? Det som skiljer oss från Gud. Så han som inte visste vad synd var, tog på sig all din och min synd, för att en gång för alltid göra syndens makt om intet. Han "slaktades" som ett offerlamm, och med alla dina synder som du har gjort, gör och kommer att göra fick hans död dig fullständigt fri från synd - om du vill ta emot den friheten. Samma sak gäller mig. Även om jag gör och säger saker ibland som jag känner inte behagar Gud så vet jag att han förlåter mig och om det inte är en orsak till att bubbla inombors så säg! Men han inte bara dog - han uppstod så att vi ska kunna leva med honom! Det är det som ett kristet liv handlar om. Inte främst om kyrkan, om regler, om synd och förlåtelse (allt detta är bra) utan att leva ett liv med Jesus. Att varje dag så finns han där för dig. Min favoritbibelvers säger så här: Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Jag kan komma till honom med ALLT! Det är så fantastiskt. Han lyssnar när ingen annan gör det och finns där när ingen annan är i närheten. Underbart. Det är för att fira hans död och hans uppståndelse som jag älskar påsken.

Imorrn kommer svärföräldrarna över på mat. De ska få lamm. Det ska vi äta som en påminnelse om det "påskalamm" som blev slaktat för vår skull för att vi skulle få frid med Gud.

För att du inte tog det gudomliga

Dig till en krona

För att du valde smälek och fattigdom

Vet vi vem Gud är

För att du lydde fram till det yttersta

Döden på korset

Vet vi vad seger, vet vi vad väldighet

Vet vi vad Gud är

För att du nedsteg, hit till de plågade

Hit till de dömda

Vet vi att ingen ensamhet finns mer

Vet vi var Gud är

Därför ska alla sargade döende

Alla de dömda

Säga med alla heliga saliga

Jesus är Herre

Därför ska alla världar och varelser

Allt som varit

Är och ska komma en dag bekänna det

Jesus är Herre