Flyttfåglarna som drog söderut...

Ja då är vår minisemester slut dårå... Tråkigt men skönt. För sjätte året i rad var det bröllopsdags, denna gång i Bruzaholm och även om det är roligt och så är det grymt mycket jobb. Och lite sömn. Men se så fina de var. Önskar er allt gott kära vänner. Och så roligt som vi haft det med det andra värdparet - käre tid. Vilka härliga människor! :-)

Men på vägen ner stannade vi till i Mullhyttan hos världens bästa ungdomspastor, eller ja nu är han ju bara pastor men för oss kommer han alltid vara den där som fångade upp en när man var ung och osäker. Annika blev en go vän trots åldersskillnaden. Deras son leker med min peruk på bilden...

Annars har vi hälsat på Carro och Anton i Hestra, som väntar barn om en vecka, och haft det så trevligt så...

Nu sitter vi i bilen på väg hem och som ni ser är vi trötta men nöjda och glada över vår tur till Småland...

Ny blogg..

Tänkte låta två bloggar förtvivna istället för en så jag startade en ny. Specialiserad på bakning men även lite favoritrecept kommer dyka upp där...

http://mijjansbakverk.blogspot.com

Välkommen!

Om sanningen ska fram...

Jag lyssnar inte så mycket på musik överhuvudtaget faktiskt men när jag jobbar så har vi ju musik på i bilen. Och det är en låt som jag inte egentligen tycker om men som fastnat. Den heter om Sanningen ska fram och sjungs av en kille som heter Eric Amarillo. Låten berör mig, men inte på ett bra sätt. Du kan läsa hela texten här om du inte har hört den. Det är en person är så desperat efter kärlek och acceptance att han/hon är beredd att ändra på hela sig, sitt sätt och åsikter i jakten på ett ligg. Att spela en roll för att få kärlek. Och jag tycker det är tragiskt. Den här låten toppar många listor just nu. Många kan identifiera sig med den tydligen. Längtan efter kärlek, ömhet till varje pris. Även om det kostar mig mig själv.

Det är inte så det var tänkt från början. Gud skapade oss alla till individer. Alla olika. Alla unika. Ingen mer värd än någon annan. Ändå så försöker vi människor alltid förbättra oss, men egentligen så stämmer inte det. Vi försöker passa in i mängden, blir lite mer oorginell. Lite mer slätstruken. Lite mer som en död fisk som följer strömmen. Men, det var inte så Gud hade tänkt. När han sammanvävde dig i moderslivet så tänkte han efter noga. Vilken ögonfärg du skulle ha. Vilka intressen. Vart enda hårstrå på ditt huvud håller han räkning på. Inte för att han är en kravfull sur gubbe i himlen utan för att han är en kärleksfull fader som älskar sitt barn, dig, så högt att han skulle lätt dö i ditt ställe. (Det gjorde han också!) Så den där sången går på nåt sätt runt i mitt huvud men jag har gjort om texten lite. Melodin kanske inte passar musikaliskt men jag tycker innebörden är bättre...

För ingen är mer älskad
av honom än just du.
För du duger som du är.
Om sanningen ska fram!


Du är värd att älskas för den du är. Nöjd dig inte med något mindre. Sälj dig inte för billigt. Du är en prins eller prinsessa och förtjänar att behandlas med respekt. Den som inte kan acceptera dig för den du är, är inte värd din tid eller uppmärksamhet heller....