JA!

Igår kände jag att något var på gång.. Vi har båda känt att den mörka tiden går mot sitt slut.. Det var som att den bubbla jag levt i och mått dåligt över så länge bara sprack. Kände att sången kom tillbaka så mycket starkare i mitt inre och jag bara bubblade av lycka... Senare på dagen fick vi besked om att fler ska gå från jobbet och jag är troligen en av dem. Har anmält mig frivilligt nu och äntligen lättar stenen från mitt hjärta. Snart kanske jag blir människa igen! Min chef tog det bra och tyckte jag gjorde rätt som pluggar i tunga tider. Och för min egen del, det hade känts mer osäkert att stanna än att gå. Så nu är bara frågan NÄR...

Så... Som det så ofta har sagts - det är alltid mörkast innan gryningen men nu är gryningen här!

"Oh jag ska prisa Dej
genom natten
När inte solen ger sitt ljus
Oh jag ska lova Dej
Väcka morgonrodnaden med min sång"