fredag 19 juli 2013

8 veckor ikväll... Fairytale gone bad!

Vid den här tiden för åtta veckor sen fick vi rapporter om att det började vända. Även om det var små marginaler fram och tillbaka hela tiden så började det gå riktigt utför under fredagskvällen/natten. Har lyssnat på Marcus fina spotifylista med "Jonaslåtar" och läst igenom vår familjechatt från sjukhustiden. Det är ingen rolig läsning men ändå väldigt hoppfull. Vi trodde hela tiden att det skulle vända. Det borde ju vända när så många bad... En ung man kan ju inte dö i vattkoppor! Trodde vi...

En timme innan han dog skrev Debbie att Jonas var vaken och var med men började bli orolig av sjuksköterskorna som sprang fram och tillbaka. Han förstod att det inte såg bra ut... Vi satt tysta i bilen på väg ner till Gävle och 05.40 skriver Marcus att hoppet börjar rinna ut. Att vi inte hinner hur fort vi än kör... :( Hann gjorde vi men att det skulle sluta så här är fortfarande så obegripligt...


Tårarna har runnit ner för mina kinder hela kvällen.  Man tycker chocken borde lagt sig nu men jag vet inte om den har det.. Saknaden blir bara större med tiden... Men ikväll saknar jag inte bara Jonas utan även resten av min familj. Försökte ringa min andra syskon ikväll men hade svårt att komma fram. Dumma telefon... Mamma och pappa är i stugan och tror de också har det tufft ikväll.... Man undrar när det ska lätta. Men vår familj kommer nog aldrig kännas hel igen för det saknas ju en väsentlig del... Men oavsett hur jag gråter ikväll så spelar en sång från Marcus spellista nu... "Don't cry for me" heter den ironiskt nog.

Hittar inte sången på youtube men den går att lyssna på början här. Texten går iaf så här

"I know it hurts to say good bye
But don't cry for me 
I'm in the presence of His grace
And don't cry for me
I'm walking streets of gold
I've got my wings so don't cry for me

I know right now you have a broken heart
It feels like we're miles and miles apart
But there's a part of me that always will be with you
And from time to time I'll be watching from above
Don't cry for me - I'm in the presence of His love"


Har förresten hört av flera att det är svårt att kommentera här på bloggen men när jag försökt har det gått alldeles utmärkt. Prova att använda "Anonym" eller "Namn/URL" om ni inte har eget bloggerkonto så borde det gå... Blir glad för små fotavtryck i bloggen om ni vill lämna ett spår :)

6 kommentarer:

Polina sa...

Jag känner sorgen i låten och jag känner sorgen i allt du skriver. Du är en ung kvinna som har förlorat någon som har varit dig mycket kär. Men tiden brukar läka såren.. Det har jag lärt mig under mina 54 år. Även om jag inte kan förstå din smärta, så känner jag för dig. Kram

Njiwa sa...


The beaches aren't as lovely
The sky isn't quite as blue
Still, they're sweetened by the memory of you
The rain is a little bit colder
The fire is never quite as warm
Still, it seems that heaven isn't all that far

Fru Holmsten sa...

Hej Maria.Jag känner inte dig men jag vet vem du är genom dina föräldrar.Jag förlorade själv min enda syster för snart ett år sedan och det gör ont, så ont. Men det är min smärta och du har din och det är aldrig lika...Men jag känner så mycket för dig i din situation och jag ber för dig och din familj. Kram AnnaLena

Anonym sa...

Maria, vad du är duktig att formulera dig, att beskriva! Jag har suttit och läst länge nu. Du skriver på ett så vackert och fint sätt om en så svår och tung sak. Det är svårt att läsa ibland för tårarna skymmer blicken och då tänker jag hur svårt det måste vara för dej att skriva, samtidigt som det säkert lättar på "trycket". Tack för att du delar med dej av dina tankar. Kram från Ingegerd S.

Anonym sa...

Its so touching to read and feel what your family had to go through...we have been through such times...only God can heal...relish the memories and live through the stabbing pain...one day you will feel and know He is in a better place...hugs...Rachel

Anonym sa...

Ett bra sätt att bearbeta sorg är att skriva av sig för sorgen måste ut...på något sätt och du har valt detta sätt. Förstår precis hur det känns när inte bönerna besvaras.
Maria du och din familj är buren av förböner och ordet lär oss att vi ska sörja med dem som sörjer...kram av en som älskar dig!