måndag 7 oktober 2013

Mardrömmen....

Tyckte det känts så bra sista veckan! Jag har känt mig glad och saker rullar på. Iofs har jag varit väldigt upptagen eftersom vi fått husnycklarna och stökar för fullt i nya huset men inatt kom väl verkligheten ikapp. Bilderna från sjukhuset har jagat mig. Sjukhuskorridorer, opsykologiska sköterskor och dina sista dagar spelades plötsligt upp på mina drömmars ridå. Just de bilderna jag helst inte vill se och undviker att tänka på kunde jag plötsligt inte längre fly ifrån. Tänk att det snart gått fem månader.. Tänk att du om en månad skulle fyllt 25... Känns fortfarande konstigt och mest av allt hatar jag känslan av att du tynar bort. Livet går ju liksom vidare och du känns mer avlägsen. Det var ju länge sen vi sågs nu... Det är inte så att jag "glömmer dig" men alla de bilder jag tyckte jag hade inpräntade på näthinnen satt kanske inte så djupt som jag först trodde. Allt känns dimmigt. Allt känns fel. Vad är verkligt och vad är dröm? Du skulle ju varit här! Du kunde ha hjälpt mig att måla. Du var längre än mig och skulle inte behövt klättra lika högt på den där rangliga stegen. Du kunde ha hjälpt oss dra elen nu som får oss att känna oss alldeles bortkomna. Du kunde ha kommit med din humor och lättat upp stämningen när vi känner oss trötta efter en dags slit i huset. Men nu kommer du inte att göra det... Inte inte nog med att det tiden går så känns det som du försvinner allt mer. Ska sätta mig och jobba lite med fotoboken om ditt liv nu... Jag saknar dig!


Inga kommentarer: