Sådärja

Ja.. Då är det dags att åka snart... Folk frågar hur det känns och vet inte hur man ska svara för jag känner faktiskt just nu - ingenting. Är helt avtrubbad efter den sjukaste och mest hektiska sommaren i mitt liv. Men jag tror det "känns" bra.. :) Folk verkar också ta för givet att jag vet vad jag ger mig in på men det vet jag inte om jag kan hålla med om. Nog för att jag kan språket men så vitt jag vet så ska det skilja ganska mycket på ugandier mot kenyaner (som jag är van vid sedan tidigare). Jag har aldrig satt min fot i Uganda och vet i princip ingenting om den stad vi ska åka till.. Jag vet att jag kommer som en av missions stora mäns dotter vilket alltid är jobbigt att leva upp till. Men om 24 timmar vet jag :) Då har vi landat och den sista stressen efter tentor, bröllopsplanering, allt jobb, flyttning, packning, et.c. och jag tror så fort jag sätter mig på planet så kommer jag att slappna av (vilket jag inte gjort sedan början av Juni). Det var dock skönt att kunna säga till flera i kyrkan igår "vi ses om 2 månader" istället för "hejdå ses om ett år". I november åker vi till Israel där vi kommer möta Trosgnistans personal och vissa av dem i ledningen samt representanter från alla TGs länder. Även om vi kommer ha mest seminarier så kommer det bli sjukt roligt att träffa alla igen så snart och prata svenska! Det är ju liksom bara jag, Henrik och Gud nu ett tag... Iofs ett oslagbart team ;) (Och för den som undrar - ja vi betalar resan själva)

Nu ska jag packa det sista så sköt om er. Nästa gång - in UGANDA!!!! Då ska jag äta ugali, sukuma och samosor!

Svettiga afrikanska kramar ;)