Förstår inte riktigt...

Det är vissa saker som är helt obegripliga här ute. Som att vi ska undervisa på ett pastorsseminarium i helgen! Vi är inga pastorer, har egentligen ingen teologisk utbildning bortsett från att jag gick ett år bibelskola och nu, hela påskhelgen ska vi undervisa pastorer. Varav många kan ha mer utbildning än oss även om vissa är tagna direkt ifrån bushen. Bara för att man är vit så är man automatiskt missionär. Är man missionär så kan man omöjligt "inte" predika. Alla vita människor predikar ju!! Eller??? Sådan är iaf uppfattningen och utan att vi nu kan påverka programmet så det är bara att göra det bästa av situationen.

Tur att i svagheten fullkomnas kraften, att allt förmår vi i Han som ger oss kraft och att det är Guds nåd att det inte är ute med oss! :)

Men inom mig skriker jag rakt ut. Jag har aldrig sökt någon plattform utan överlåter det gärna åt andra som gör det bättre. För egentligen gillar jag inte att "predika". Jag tycker mer om att undervisa i små grupper i så fall. Vid det här laget har vi ju vant oss vid att predika i bykyrkor och numera går det ju skapligt. Med tolk fyller man ju iaf ut den timme som folk förväntar sig att man ska hålla på. :) Fast, egentligen, om jag ska vara helt ärlig, så när man är mitt inne i det man säger och exalterad över Guds ord är det ju ganska roligt :) men all vånda innan - den skulle jag GÄRNA slippa. Den våndan som inte har fått mig att göra något vettigt alls idag, utom att baka dubbla satser bullar, potatissallad och matbröd ja.... Den som får mig att göra det jag inte borde jag göra istället för det jag borde göra... Den våndan - snälla ta den ifrån mig. Någon?

Sommarjobb

Japp... Då har jag tackat ja även om det är med viss reservation. Bollnäs Kommun och äldreomsorgen IGEN... Iofs så trivs jag bra med det och i år blir det ändå lite nytt eftersom jag inte ska vara på ett gruppboende utan på hemtjänsten. På öster i Bollnäs och det kan nog bli mysigt! 84% och börjar den 21 juni och har vik till den 11 augusti. Får se hur många kronor det blir i slutändan men om jag förstår det rätt jobbar jag iaf midsommar och det ger ju bra betalt iaf. Även Henrik verkar kanske ha nåt på gång och det vore ju kanon. Oavsett vad vi ska göra i höst kommer det ju gå pengar och jag hinner vila några dagar innan jag börjar jobba. Kanon...

Även om jag egentligen hade behövt jobba 100% och hoppades på att vara i Arbrå där de kallar in sina egna vikarier (vilket medför att man får jobba mycket extra) men nu kanske jag faktiskt kan få lite riktig sommar istället och det vore ju underbart!

Mina tre senaste somrar har sett ut så här
2007 - Sommarjobb Ängslunda, jobbade så mycket extra att jag kanske hade en eller två dagar ledigt på två veckor.. Hela sommaren från tidigt juni till sista augusti. Ingen "sommar" alls...
2008 - Jobbade på Eco-Log. Gick upp varje dag kl 5 hemma kl 17-18. INGEN sommar. All ledig minut gick till vårt bröllop och hade bara semester samma vecka som bröllopet och på bröllopsresan. Helt slut..
2009 - Sommarjobb på Hamrelund. Jobbade inte så mycket egentligen men hade återigen ett bröllop att förbereda (jag är så trött på bröllop!) och en utlandsflytt! Var så less på allt ihop :P

Så frågan är ju hur denna sommar blir. Troligen...
2010 - Sommarjobb på Öster. Ska ÅTERIGEN vara värd på bröllop! (Att jag aldrig lär mig att säga ifrån!!!) Aja, det är iaf tidigt på sommaren så inte hela sommaren blir förstörd :) I år ska jag sola, bada och NJUTA av den underbara svenska sommaren. TÄLTA vill jag också göra!! Jippie!!

Framsidorna

Ja det här inlägget var ju utlovat så bäst att jag håller mitt ord :)

Jag är tacksam för
att jag är frisk!
att vart helst jag vill gå eller klättra kan jag ta mig fram
att jag kan se, höra, känna smaker och röra på mig!
att medan andra gnäller över vinterkyla får jag le mot en varm sol
att jag har en man som älskar mig och stöttar mig i allt

att vart helst ögat ser är det grönt
att det har regnat så mycket på slutet - jag sover så gott då!
att Gud välsignar oss med så vackra solnedgångar
att vi ofta får se himlens skådespel när det åskar
att jag får somna till naturens egen symfoni varje kväll

att jag har en säng att sova i varje natt
att jag aldrig behöver missa en måltid på grund av fattigdom
att jag får borsta tänderna varje dag! (mycket underskattat)
att jag (nästan) alltid har tillgång till vatten
att jag ofta får känna lyckan av att döda en mygga! :)

att jag alltid har ett myggnät över mig när jag ska sova
att jag bara har behövt sen en levande orm sedan vi kom hit
att jag inte blivit biten av någon spindel :)
att jag hittills klarat mig från malaria
att jag även klarat mig undan de flesta sjukdomar

att jag har ett hus att städa
att jag har ett kök att plocka upp i
att jag alltid har rena kläder att ta på mig
att jag alltid har HELA kläder...
att jag numera har en bil att åka i istället för att skumpa runt i trasiga bussar

att jag aldrig vet vad som väntar mig när jag vaknar upp
att varje dag är ett äventyr i nådens dal
att jag har möjlighet att bo i Uganda
att jag får träffa så mycket olika härliga människor
att vi får förhoppningsvis betyda något för någon här ute...

att jag har något att drömma om ang framtiden
att jag har en underbar familj
att jag har så härliga och älskade vänner
att vi har en så stor stab av förebedjare
att jag får vara med i en så underbar församling som Betel

OCH att jag idag har blivit faster för första gången!!!


Och tack Gud, att jag får ha allt detta i mitt liv!

Baksidan av äventyr

Ibland så kommenterar folk att "åh vilket spännande äventyr ni är ute på". Och oftast trivs vi ju som fisken i vattnet här men ibland kommer såna här dagar som idag när man undrar vad man är här för och om det verkligen är värt det. Afrika är inte alltid underbart så jag tänkte ni skulle få höra lite baksidan nu så tar jag framsidan någon annan dag. :) Och nej jag är inte deprimerad bara lite hemlängtan idag

Jag saknar...
att kunna ta en promenad en kall vinterdag med min kamera
att inte kunna motionera. Orkar inte det i 40 graders värme
att inte kunna ha någon natur omkring mig där jag kan sitta, läsa, tänka utan att 40 barn stirrar på mig
att överhuvudtaget gå någonstans utan att folk pekar, ropar och ska ta på en
att få smälta in i mängden helt enkelt..

att slippa leta spindelägg i mina kläder i garderoben
att slippa mötas av en skorpion det första jag gör när jag kommer hem efter att rest i veckor
att slippa jaga kackerlackor varje gång jag går in i köket. Ju fler jag dödar - ju fler tycks de bli
att inte få panik och börja jaga myggor så fort jag hör bzzzz
att slippa ducka för de giftiga jättespindlarna när jag ska plocka apelsiner i trädgården

att kunna städa en-två gånger i veckan
att kunna lämna huset städat och komma hem och det är ok en vecka senare
att slippa möta spindelnät i varje rum när jag kommer hem
att inte fågelbona i ventilerna ska skita ner HELA tiden
att inte odjuren ska äta i vår soffa och lämna det gula avträdet på golvet

att inte vakna mitt i natten uppskärrad av minsta lilla ljud
att inte väckas av grannens tupp mellan 4-5 varje morgon
att ha ett riktigt hem där möblerna inte merparten är av plast
att ha ett hem där det finns tavlor på väggarna
att veta vilken säng jag vaknar i varje morgon (eftersom vi reser så mycket)

att inte veta vilken maträtt jag kommer få nästa gång jag blir hembjuden till någon
att kunna gå på ICA och titta på det enorma utbudet och känna insperationen rinna till!
att kunna baka!! (Svårt med en gasspis med bara undervärme)
att laga kyckling! Vi har fortfarande inte kommit så långt att vi slaktar själva
att kunna laga mat på creme fraiche, grädde eller något annat än longlife milk eller vaniljyoughurt

att slippa höra samma sånger sjungas HEEEELA tiden
att slippa känna sig utanför för att man inte kan språket och alla skrattar
att få höra en riktigt band spela och inte bara en förprogrammerad keyboard
att vakna varje morgon i en hel vecka slippa tänka "idag är det söndag - IGEN"
att kunna få sitta en gudstjänst och veta att varken jag eller Henrik ska predika

att få titta in hemma hos mamma och småprata
att ta kvällsfika hemma hos Henriks föräldrar med långa pratstunder
att träffa släkt och vänner när någon fyller år
att våldgästa Carin och få lite rabarbersaft - när man vill
att billigt kunna ringa sina vänner när man har något på hjärtat


Och ja, om någon undrade så har jag hemlängtan idag! Vill bara ha lite hederlig svensk vardag med bilköer, Ica, skogspromenader och middagar med familjen. Att möta I-landsproblem som att bestämma om jag ska ha bregott eller lätta på smörgåsen och att bråttas med tidspress för att få schemat att hinna ikapp med verkligheten. Men snart har jag allt det där.. Mindre än tre månader kvar nu. Då kommer jag sakna framsidan av livet här. Men den tar vi en annan kväll :)

Avsaknad av biologisk klocka?

Ja... Det är bara att inse. Av alla de jag känner som gifte sig samma år som oss eller förra året, 2009, så väntar alla barn. Det handlar om närmare 10 par. Vissa är äldre än mig och andra är yngre. Men alla har de en sak gemensamt - de väntar barn eller har redan fått barn. De som är äldre än mig har jag full förståelse för men de som knappt är 20 och har fått sitt första eller andra barn är jag lite mer fundersam till..

Jag är egentligen inte emot barn utan faktiskt glad för alla deras skull. Är faktiskt inte alls emot barn... Jag är för barn även om jag gärna skulle se färre barn här i Afrika. I Uganda är 50% av befolkningen under 15 år. Många familjer har fortfarande upp till 10 barn. Och barn är dyrt! Här i Afrika ska man betala utbildning helst åt alla barn men till skillnad från Sverige är det inte gratis att studera utan kostar mycket pengar i förhållande till de låga lönerna. Ska jag vara ärlig får jag inte det att gå ihop. Preventivmedelsklinikerna skriker med sin tomhet för folk har inte "råd" att gå dit men det verkar inte genomtänkt eftersom de framtida barnens utbildning blir betydligt dyrare. Så just nu är jag, och även Henrik, väldigt less på barn. De kryllar över allt och helst på våran bil. Och tro det eller ej men afrikanska barn (trots att de kan sitta stilla en hel gudstjänst) kan vara otroligt ohövliga och ouppfostrade. Inte minst i det slumkvarteret där vi bor - har inte bara följer barnen efter oss utan har även kastat sten på vårat hus. Däremellan tigger de vid grinden för att få apelsiner från trädet på vår tomt.. Aja.. Förra veckan så hittade vi bilen stiligt dekorerad. Det gör vi iofs ganska ofta men till skillnad från det vanliga, dvs att barnen ritat med fingrarna, så hade någon fyndig unge tagit en sten och lekt på bilen. Så inristat i lacken har vi numera 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20. Tack för det!

Så tillbaka till min biologiska klocka. Folk ber ideligen för att vi ska få barn här. De tar för givet att det är något "fel på systemet" eftersom vi varit gifta i HELA 1,5 år och inga barn är på väg... Och ju mer de ber desto mer anti barn blir jag. Iaf egna. Jag har ingenting emot att vara barnvakt sisådär 30 minuter. Jag kan till och med bli malligt stolt över att jag fick Isak Ståhl att somna i mina armar i somras. Jag ser väldigt mycket fram emot att få träffa lille Alex och även Cederbebisen i sommar! Och är innerligt glad för er skull. Vilken dag som helst ska jag bli "faster" och längtar efter att få höra vad det blir för nåt. Är riktigt otålig faktiskt.

Men att skaffa egna barn???! Vilket skrämmande ansvar. Jag som knappt kan ta hand om mig själv, känns det som ibland iaf. Nja just nu går nog den biologiska klockan snarare baklänges. Så tyvärr mamma och svärmor ni får nog vänta ett bra tag för Afrikaperioden har fått oss ganska barnanti båda två :) Kanske är det så att jag helt saknar biologisk klocka för jag har aldrig längtat efter barn och mest blivit obekväm när tonåringar berättar om hur de längtar efter att hålla "sitt eget barn". Men å andra sidan är jag ju inte så gammal än så det kanske kommer mer åren :) Många av mina födande vänner är ju faktiskt några år äldre, visare, klokare och mognare än mig :)

Kolla ett av Henriks gamla inlägg

Ny layout

Ja som ni märker så används ju inte bloggen speciellt flitigt just nu. Hinner ju knappt med vår officiella blogg på www.trosgnistan.se/herza men tänkte iaf att den här bloggen skulle få ett ansiktslyft.

So long!