tisdag 11 januari 2011
Brev från Kina
torsdag 6 januari 2011
Ny tavla till vår kala vägg

Så, denna målade jag på min lediga dag igår. Och JA ifall någon undrar. Jag ÄLSKAR färg, inte minst rosa/lila!
Henriks körning
onsdag 5 januari 2011
2010...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Nja ganska mycket säkert men glömmer aldrig vansinnes färderna mellan Burundi och Uganda..
2. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Lite för många ;) Närmaste kanske är Marre och Josef och Maria och Jacob. Sen så klart så fick Henriks bror sin Isak!
3. Dog någon som stod dig nära?
Min älskade morfar
4. Vilka länder besökte du?
Oh! Don't get me started... Burundi, Rwanda, Congo, Kenya, Uganda, Spanien, Sverige
5. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Mer pengar? Bättre användning av min tid
6. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nja en lindrigare malariaattack annars relativt frisk..
7. Bästa köpet?
Spanienresan?
8. Vad spenderade du mest pengar på?
Spanienresan!
9. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hatet mot cancer och fattigdom/världsorättvisor växer hela tiden..
10. Bästa boken du läste i år?
Not without my sister?
11. Årets bästa film?
Sandra Bullocks The blind side
12. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Hade slitit halva kvällen med att försöka få en anständig tårta Soroti till trots och åt upp den i all ensamhet i Soroti med Henrik.
13. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Jag har aldrig haft någon stil :)
14. Vem saknade du?
Min familj och vänner medan vi var i Uganda. Nu när man är hemma saknar man Uganda... Carro saknas dock oavsett vart man är ;)
15. Vad ska ändras till 2011?
Jag vill göra det här året tills det bästa hittills.. Utvecklas och fördjupa min relation till Gud.
söndag 26 december 2010
Julens budskap
Ljudet och jäkten började tidigare än vanligt i byn. När natten gav efter för gryningen var människor redan ute på gatorna. Försäljare placerade sig själva i de mest trafikerade gatukorsningarna. Affärsinnehavarna låste upp dörrarna till sina små butiker. Barnen väcktes av de lekfulla hundskallen utanför och till knarrandet av åsnornas kärror.
Ägaren till värdshuset hade vaknat tidigare än de flesta andra i staden. För faktiskt, så var hans gästhus helt fullbelagt. Varenda säng var upptagen. Varenda matta eller filt hade använts. Snart skulle alla hans gäster vakna och han visste det skulle bli fullt upp. Fantasin skenar iväg och man undrar över konversationerna man hade i värdshuset vid frukostbordet. Nämnde någon ankomsten av det unga paret kvällen innan? Frågade någon sig hur det gått för dem? Var det någon som hade kommenterat den unga gravida kvinnan på åsnan? Kanske. Kanske någon tog upp samtalsämnet. Men, som bäst nämndes det och föll sedan bort. Det var väl inget speciellt med dem. För, de var, kanske bara en av flera familjer man kvällen innan hade fått skicka vidare ut i kylan.
Och förresten vem hade tid att prata om dem när det var så mycket förväntan i luften. Augustus gjorde ekonomin i Betlehem en tjänst när han bestämde att hela världen skulle skattskrivas. Vem kan ens minnas när det var en sådan komers i staden senast?
Nej, det är nog tveksamt om någon ens nämnde parets ankomst eller undrade hur det hade gått för flickan. Alla var för upptagna. Dagen gjorde anspråk. Brödet skulle bakas. Morgonens sysslor måste utföras. Det var så mycket som skulle göras så ingen anade att det omöjliga hade inträffat.
Gud hade kommit till världen som ett barn. Men ändå, om någon skulle gått förbi stallet i utkanten av Betlehem den morgon så skulle de mötas av märklig syn.
Stallet luktade så som alla stall gör. Stanken av urin, dynga och illaluktande får genomsyrade hela luften. Marken var hård. Hön var knapp. Taket var fyllt av spindelnät och en mus ilade över det smutsiga golvet.
En lägre rang av plats för en födsel kunde knappast existera.
I ett hörn satt en grupp av herdar. De satt tyst på golvet. Kanske handfallna, kanske i förundran men utan tvekan häpna. Deras nattväkt hade blivit avbruten av en ljusexplosion från himlen och en symfoni av änglar. Gud går till dem som har tid att lyssna på honom – så denna stjärnklara natt kom han till några enkla herdar.
Nära den unga modern sitter den trötta fadern. Om någon slumrade till så var det han. Han kunde inte minnas sista gången han suttit ner. Och nu när spänningen hade lugnat sig lite, nu när Maria och barnet var bekväma lutade han sig tillbaka mot stallväggen och kände hur hans ögonlock blev tyngre. Han hade inte kunnat smälta allt än. Mysteriken kring händelsen gav honom huvudbry. Men han hade inte energin att ta sig an alla frågor nu. Det viktiga var att Maria och barnet var ok. När sömnen föll på mindes han var ängeln hade sagt att han skulle kalla honom: Jesus. Vi ska kalla honom Jesus. Gud med oss...
Mer än vaken är Maria däremot. Käre tid var ung hon ser ut. Hennes huvud vilar på det mjuka lädret från Josefs sadel. Smärtan har övergott till förundran. Hon tittar in i ansiktet av ett barn. Sin son. Hennes Herre. Hans höghet. Vid den här punkten i historien, så var faktiskt den människa som bäst förstod vem Gud var och vad han gjorde här, en tonårsflicka i ett illaluktande stall. Hon kan inte ta sina ögon ifrån honom. På något sätt så vet Maria att hon håller Gud och tänker ”här är Han”. Hon minns ängelns ord att hans rike är evigt.
Men han ser ut som allt annat än en kung. Hans ansikte är skrynkligt och rött. Hans gråt, även om det lät starkt och friskt, är fortfarande ett hjälplöst genomträngande barnaskri. Och han är absolut beroende av Maria för sitt välmående.
Majestät mitt i det alldagliga. Helighet mitt bland fårlort, gödsel och svett. Gudomligheten entrar världscenen på ett golv i ett stall, genom en tonårsflickas modersliv för att bli uppfostrad av en snickare.
Hon rör vid ansiktet av en Gud i spädbarnsformat. Hur lång har inte din resa varit tänker hon för sig själv.
Denna bebis har skådat hela universum. Dessa trasor som håller honom varm är mantlar av evighetsvärde. Hans gyllende tronrum har blivit övergivet till fördel för ett smutsigt fårtillhåll. Och tillbedjande änglar har blivit utbytta mot snälla men vildvuxna herdar.
Under tiden, så sorlar staden. Köpmännen är ovetande om att Gud har just kommit på besök till deras planet. Värdshusmannen skulle aldrig kunna tro att han just har skickat ut Gud i nattens kyla. Och folket skulle fnysa åt den som sa till dem att Messias låg i armarna av en tonåring i utkanten utav deras by. De var allt för upptagna för att ens överväga den möjligheten.
De som missade hans majestäts ankomst den natten missade inte den bara på grund av sina onda gärningar eller sine egen vrånghet. De missade den på grund av att de helt enkelt inte letade.
Lite har ändrats under 2000 år . Eller hur? Frågan är om vi är beredda nästa gång han kommer.
måndag 20 december 2010
Sjuk i juletid..
måndag 13 december 2010
lördag 15 maj 2010
Dagens outfit ;)

Jeans, ca 70 kr, från affären mitt emot My supermarket. Toppen, ca 50 kr, från affären med alla väskor.
Ja, och som ni ser man är ju snygg som få. Speciellt i denna vinklen när mina vanligtvis kort ben ser ännu kortare ut och min annars oproportionerligt långa överkropp ser ovanligt lång ut :)
onsdag 12 maj 2010
LAKE BUNYONYI!!
Eftersom vi anlände på natten, eller iaf kl halv sex på morgonen efter att ha åkt nattbuss, så var det med spänd förväntan vi vaknade upp på morgonen för att se vart vi hamnat. Detta var vad vi såg...









Ojoj vilken skönhet ;) Vattnet kändes iaf precis som svensk sommar! Gissa om man längtar efter den nu? ;) Och ja mamma - inga krokodiler, flodhästar eller bilharzia så man får bada här!
Enda sättet att ta sig till eller från ön var båt. När vi kom på naten tog vi motorbåten men på väg tillbaka så valde vi kanoten. Otroligt vinglig MEN det bästa med hela resan. Paddla fick vi också göra :) Dock svårt med kameran för var rädd att tappa den men någon bild blev det iaf..
Snygg som få är man. Öhm?
Så var sagan slut :( Vi var tvungen att åka hem dagen efter så det blev bara en natt på denna plats men vi är SÅÅ glada att vi kom dit iaf. Trodde inte det skulle bli av och Lake Bunyonyi ska vara en av höjdpunkterna med Uganda. Vi fick iaf vila lite medan bilen var på lagning och se en annan del av landet. Platsen ligger ju vid gränsen till Rwanda.. Så, slutet gott - allting gott!tisdag 11 maj 2010
Boendet
Vårt "resort"
Man får endast tillföra skinn i sjön annars protesterar fiskarna. Och man får absolut inte blöda i sjön för då kommer uttrarna ;)
Min lilla gubbe
Vi sov liksom med "öppen vägg" ut och vaknade till denna utsikt :)
Dock så kommer vi ju alltid med regn dit vi ska :)
Men en stund var det lite halvklart och jag fick för mig att måla
Resultatet. (Vill dock tillägga att jag aldrig målat med akvarell förrut)
Maten var tydligen välkänd och speciellt crayfish pizza som dock inte jag tyckte var någon jättehöjdare. Jag gillar ju egentligen inte riktigt pizza och äter det aldrig hemma i Sverige. Har dock nog aldrig ätit så mycket "pizza" som sen vi kom till Uganda. Man lessnar liksom på det andra utbudet :)
Vi bodde ju på en ö så ingen el fanns så vissa lampor drevs av solceller eller så fick man en ljuslykta. Mysigt iaf!

























